Sparat under: Uncategorized
1. Hitta nåt bra att skriva allt i. Något analogt. Något ett par trädceller offrade livet för.
2. Hitta en bekväm penna. Som ligger tungt och viktigt i handen.
3. Fundera noggrant över listans innehåll. Inte för stora saker direkt. Inte för små saker. Gärna lagom saker.
4. Skriv.
5. Utför.
Tunnelbana hottie
Den perfekta isbrytaren är ett par granny-glasögon. Dave hittade dem när han rev ut sitt kök. Han gav dem till mig. De gör allting lite roligare. Och så förstorar de saker osså.
Ingen säger något om jag inte gör mina timmar just nu sa Paul idag. Dave sa åt mig att ta sovmorgon imorgon igen. Jag sa motvilligt ja. Kom på att Adam är ledig imorgon och kände mig lite mer entusiastisk till sovmorgonen. Och jag kan inte se om jag stavade rätt på det ordet nu. Det ser rätt ut, men ju mer jag tittar på det, desto mer fel ser det ut.
På lördag är det Good Bye-fest hos Helder. Han sticker tillbaka till Portugal gissar jag. Precis när jag tagit tillbaka mitt liv från Jamie Oliver. Men då har jag någon att hälsa på i Portugal. Och Kasia i Amsterdam. Det gäller att sprida ut dem, som hagelgeväret sa.
Ta-ta!
Sparat under: Uncategorized | Etiketter: 2012, earl of camden, maya kalender, st patricks day, the y2k
Klockan är 22:16 och gissa var jag är?
Ögonen känns tjocka, nacken är stel, jag är full av önskan om vila. Minst en dag av sovande.
Igår hade jag en liten glimt av hur livet utanför jobbet ser ut. Ett par timmars skrattande och pratande med Jill, Andrew och Malvin på Earl of Camden. Firande av St Patricks Day. Två Guiness för priset av en. Men jag höll mig till Magners cider. Irländskt. Och jag hade grön tröja på mig. I’m all for the culture surfing.
Hemma sent, upp strax efter 8. Snurrande skalle, en kropp som skrek efter mer sömn. Sen, lilla kropp, inte nu. Nu måste vi piggna till och ta oss till jobbet.
Och jag har ingen aning om vi kommer klara deadline på söndag natt 01:00. När nedräknaren så fint tickar mot sin död och allting ska med påmpa och ståt (i all sin tysthet på nätet) synas för den vanliga konsumenten. Då kommer vi att stå med återhållna andetag, kisandes, kallsvettandes, hjärtklappandes och inte ha en aning om vad som kommer hända.
Kanske lite som en del såg på övergången från 1999 till 2000. The Y2K. Kommer ni ihåg hur det sades att jorden skulle gå under då? Men allt gick bra.
Nu är det 2012 jorden kommer gå under. För då tar Maya kalendern slut.
Nu ska jag bygga mig en bunker. Eller gräva är kanske det rätta ordet.
Ta-ta!
Sparat under: Uncategorized
Mitt liv är bara jobb för tillfället. Åtminstone måndag-fredag. Tre veckor med övertid börjar kännas i skallen.
Någon timme efter lunch hade jag ett sådant där nervöst skrattanfall som har läten av gråt. Sådant man kunde få på ICOM, när IoS för tionde gången ändrade layouten för köksfläktar. När kollegorna runt omkring plötsligt studerade en nervöst och undrade om de skulle springa och hämta pappershanddukar eller skratta med. Good times.
Det som utlöste mitt skrattanfall var att jag kom ihåg hur Dave hade härmat Mike häromkvällen. Fasen, nu börjar jag fnittra igen. Killarna här blir så konfunderade när dessa skrattanfall kommer stormande. Sssch, Karolina. Ta ett djupt andetag.
Aha, fick precis ett text av Andrew. Då är fredagen komplett.
Köpte jordgubbar på lunchen. Från Spanien visserligen. Men de var inte helt tokiga i gomseglet.
London med Dave imorgon. Sushi och öl. Och hey ho here we go. To the Sherwood Forest.
St Patricks Day på tisdag. Ska träffa upp Jill i Camden för lite ölsvingande på Earl of Camden.
Men nu återvändo till jobbandet.
Ta-ta!
