Anledningen var Pernillas födelsedag.
Det var en otroligt kul kväll med konstiga kommentarer och iaf en sexuell trakassering. Smällar man får ta.
Sparat under: Update
I natt anlände en inbjudan på Facebook till en händelse som hette Pippa Marias och deras gig 16 december på Dublin Castle, Camden.
Pippa Marias? Huh?
Det fanns en länk till myspace i inbjudan. Jag fuskade (som jag gör även just nu) på jobbet och knappade in myspace länken.
Lyssnade på halva av båda låtarna. Såg de inbäddade youtube klippen.
Vänta lite.
Det där rummet känner jag igen. Där har jag varit onykter ett par gånger.
Vänta lite.
Det är ju Bernard, Robban, Tobias och Henrik.
Aaaaaaaahhhhhhh.
Ljungbypojkarna har startat band med Skarapojken.
Det låter ju inte helt illa det här.
Måste maila Andrew om det. Mailade Andrew; vi borde gå och spana in dem 16 december.
Pippa Marias . Painting Dreams
Pippa Marias . 67 light years from home
Min vänstra axel är i smärta. Och det gör min vänstra arm obekväm.
Pernilla är 35 år idag. Grattis som fan.
Upptäckte när jag kom till jobbet att ALLA textmeddelanden på min kära BlackBerry (FuckBerry) hade raderats. Fanns fyra kvar från augusti.
Ett långsamt W……H……A……T T……H…..E F……U…….C…….K…..? tog form i min skalle som fortfarande lapade i sig allt koffein jag skickade in i systemet som vapen mot segheten.
Mail hade också raderats. Bara de senaste 5 stycken var kvar. Facebook notiser hade raderats, förutom från augusti och bakåt.
Klickade på Help i Inställningar. ”Some messages are missing” fanns i listan över problem. Klick. ”När minnet blir fullt raderas de äldsta meddelanden i listan. Sparade meddelanden raderas inte”. Fan. Fan. Fan. Men.
Men.
Kråkfanskapet raderade ju ALLA textmeddelanden. ALLA. Det känns inte rättvist.
Vad som suger ännu mer getballe är att det inte fanns några varningstecken om ett fullt minne. Nä, låt det bara ticka på, tills droppen rinner över, dammen brister och raderar ALLT.
Utvecklarna av FuckBerry ställde sig frågan: Borde vi säga till användaren att minnet börjar bli fullt? Jag personligen (utvecklaren alltså) kollar alltid självmant status på minnet på min telefon. Då så, säger utvecklaren, då behövs det inga varningsmeddelanden, för alla är som jag.
Arroganta utvecklare. Grrr..
Jag är ingen glad kanin. Det var material till min superskurk karaktär bland dem meddelanden. Argh!
Move on, gotta keep moving on. Gotta keep on trucking.
Jag har gett liv till en ny blog. En matblog. En blog med bilder på mat jag känner jag behöver ta ett foto av. Tack vare Nicole’s briljanta hjärna.
So frickin pretty it makes your balls sweaty
Sparat under: Update | Etiketter: kocken, simons cat, slagsmålsklubben, sverige
Det finns enkla saker som är i toppen på roligaste jag sett listan.
Kocken knappade in ”Simons cat” på youtube.
Jag kände igen katten från en tv reklam som snurrar på tv kanalerna nu.
Han klickade på Cat-man-do. Och det var något av det bästa jag sett och jag tänkte på Ida och Conny’s katt Gizmo.
Förra veckan youtubade jag Slagsmålsklubben. Och hittade följande
Ännu en enkel sak som är så lysande att det värmer själen och inspirationen växer som en björk om våren.
Tisdag. Min favoritdag av veckans sju. Jag hoppas sarkasmen sprider sig genom alla ettor och nollor.
Sverige imorgon. Jag räknar med kyla. Ida på fredag kväll. När det sorgliga behöver mildras.
Sparat under: Out and about, Update | Etiketter: Halloween, Richmond, saw VI, utgång, Viva
Kim flyttade ut i lördags. Vi hade bestämt att vi skulle ta en pubrunda på fredagen. Jag hade visioner om en lugn runda i Teddington. Men så var det ju Halloween.
Jag tog på mig bästa klänningen, min röda fjäderboa och Kim i sin band outfit. Svart skjorta, svarta byxor, vita hängslen och vit slips. Stiligt som tusan. Vi siktade in oss på Richmond. För att senare möta upp Mie, syster och fler Johnson&Johnson arbetare på Viva.
Vi insåg snabbt att min boa ömsade fjädrar. Knallröda fjädrar på bussen, trottoaren, varje pub vi besökte, en del fjädrar plockades upp av andra ölstinna människor för dekoration.
Det blev en drunken kväll, men fantastiskt kul att vara ute med Kim. Som Kim sa ”Nu vet jag att vi kan hänga!”. Alltså att jag kan åka ner och hälsa på honom i Poole utan att behöva ha Mie med som skydd.
Lördagen var lite småseg. Men skulle träffa Tina för ännu en utgång i London. Så det var bara att dra mig i kragen och fixa till mig. Det tog en cider, två vodka/redbull på O’Neills vid Piccadilly innan jag satt och dansade vid bordet.
Drog hem med bussarna vid ett tiden. Längtar redan till Tina har flyttat hit (början av januari), ska bli fantastiskt att ha henne i krokarna. En Älmhult länk i Londondjungeln.
Söndagen utan spår av baksmälla. Vaknade tidigt till ljudet av regn. Flyttade mig till soffan, fastnade i en dokumentär/film om D-day. Tvättade. Gick ut när regnet hade slutat, gick utmed Thames till Kingston och tillbaka. Tog en timme. Kände behov av familjetid, så körde till Guildford. Fick middag och sen gick vi på bio. Smugglade in Daniella på Saw VI som hade 18 årsgräns. Åt popcorn samtidigt som en man skar ut delar av sin mage…
Så nu är det bara jag och Mie i lägenheten. Originalplanen. Som att flytta ihop på nytt känns det som.
