Imorgon är sista dagen på Englandsvisiten. Englandsvisiten som har varit helt fantastiskt. Äventyr med Lina i London. Hittade Robin på American Apparel’s huvudkontor. Letade upp Malvin på House of Fraser inne i Westfieldgallerian. Drack cocktails och somnade i hotellsäng. Lina åkte tidigt på torsdagmorgon, och jag stannade kvar.

Sen kickstart på Zizzi med Pernilla. Italiensk restaurang som har glutenfri pasta. Halle-lu-ja. Vi delade på en flaska rose och stack sen ut och shoppade. När dagen var slut hade jag tre par skor, fem eller sex toppar, ny foundation, nytt läppstift, halsband, nagellack och andra prylar. Lyckades även shoppa ett par julklappar.

Igår stack jag en runda till Farnborough för att överraska gamla kollegor. Överraskade blev de. Allt såg likadant ut. Men Adam var ledig. Dave ringde upp honom. Jag undrade vad han gjorde. Jag ligger i badet sa han. Har vad jag vet bara varit med om detta två gånger. Första gången var det Gemma som låg i badet när jag ringde. Det var väl ok. Kändes konstigt med Adam dock.

Blev ingen mer shopping igår. Cecilia anlände vid 19-slaget och vi drog till All Bar One för middag och drinkar. Vi stannade kvar där till stängning. Studerade grabbgäng, flirtade med servitören, drack cocktail efter cocktail. När All Bar One stängde stack vi till Fahrenheit. En drink till. Samtal. Cecilia kom med kloka meningar. Halv tre tänkte vi att det var nog. Behövde mat. Lyckades hitta ett kebabställe. Fick enormt mycket mat, åt knappt hälften men tog det med oss och haffade en taxi.

Vaknade idag lite bakis vid 8 för att sätta en spruta i magen. Cecilia ville kolla på så fick ju gå ner och väcka henne. Gick o la mig igen.

Mötte upp Mike och Jan vid 11-tiden nere i Guildford. Först kaffe, sedan lite affärsvandring. Cecilia tog bussen hem och vi gick och käkade. Sköljde ner hamburgare med en pint öl. Fortsatte i affärerna, på jakt efter julklappar. Det blev fail.

Imorgon ska jag träffa Gemma och Charlie. Kanske gett upp att försöka hitta mer klappar. Kanske hittar mer saker till mig själv istället. Känns helt ok.

Känns inte helt ok att jag ska åka till Sverige på måndag morgon. Hade det inte varit för Axis hade jag kanske stuckit tillbaka hit. Pratade med Cecilia om det i natt.

Nu mer bubbel innan middagen. Häpp.

Det blev att vi åkte in till Angelinas förfest till Speak Easy. Jag tog inte med pengar och leg för vi skulle inte dit. Vi skulle inte dit.

Vi kom till Angelina vid tiotiden. En timme senare hade vi övertalats av oss själva med assistans av andra. Så vi drog dit…

Det var 18-årsgräns. Vilket ju känns sådär. Men spritmarinerad som man var så tänkte man att det blir nog bra. Kul och dansa lite.

Vi dansade. Drack öl. Gruffades. Folk är så underbart aggressiva.

Plötsligt låg jag ner på dansgolvet. Ramlat baklänges. I en slags dans med Nille. Såg händer sträckas mot mig, jag tog tag i dem, skulle ställa mig upp. Men mitt vänstra ben bar mig inte och jag kände hur otroligt ont det gjorde i knäet. Så Tony fick bära ut mig till bilen. Det blev hemfärd. Diskussion om akutbesök nu eller vänta till morgondagen.

Tony ringde sjukvårdsupplysningen. De sa att vi kunde vänta till imorgon. Is på knäet när vi kom hem. Ont gjorde det. Somnade. Vaknade vid åtta. Lyckades halta till toaletten, men kunde knappt stödja på benet. Efter frukost och ett nytt samtal till sjukvårdsupplysningen åkte jag och Tony till Ljungby.

Vi kom dit vid halv ett. Tony hade med sig sin laptop så vi kunde kolla på film. Mycket bra idé. Vi satt där i tre timmar, tog cirka två timmar innan jag fick träffa  läkaren första gången. Hon klämde. Böjde. Frågade. Skickade mig till röntgen för att kolla att inget var brutet. Det skulle inte gå att göra magnetröntgen när knäet var så svullet, men hon trodde inte att det var några allvarliga skador.

Linkade upp till röntgen, och sen en omgång väntan till. Slutliga bedömningen blev att det var kanske några ligament på höger sida om knäet som fått stryk. Det borde bli bättre mot slutet av veckan. Om inte, måste jag söka igen. Kanske kan det behövas lite sjukgymnastik. Bara att vänta och se.

Så när jag nu sitter här med skadat knä, är det ju lätt att ångra att vi inte var starka och drog hem i lördags.

Vad var det bra för?

Tåget var i tid vid 19:00. Stod och tittade in genom fönsterna när det rullade in. Såg en blond hårtofs jag kände igen. Felicia hade också tagit ett senare tåg. Jag blev så genomgående glad att jag ville springa på tåget och sätta mig bredvid henne.

Tågresorna med henne är alltid lite roligare.

Hem. Äta själv. Klockan redan kvart i nio. Packa träningsväskan och sen i säng.

Meddelandeutbyten om relationsförändringen. Vi är två som sitter lite i kläm. Som försöker att inte bli mer inblandade än nödvändigt. Vi lyssnar och hummar.

Skulle kunna sälja min lever för att vara hos Gemma.

Det är för mycket som kräver uppmärksamhet. Skjuter undan mig själv för att finnas till på annat håll. Kanske inte hittar mig själv till slut. Kanske kan uppfinna en ny Karolina då. En bättre version.

Introduktionsdag på jobbet igår. Sju timmar med powerpoint presentationer. 10 presentationer av avdelningar, nio av dem var powerpoint. Enda som inte var det var presentationen av min avdelning. Heja Jonas.

Hem. Äta. Skype date med Barbara.

Sanslös tågförsening idag gjorde att jag kände mig groggy och på avstånd hela dagen. Oväntade men samtidigt väntade nyheter gjorde det inte lättare för skallen. Kände att jag hamnade lite i kläm. Fick frustration och ledsamhet riktat mot mig. Försökte borsta det av mig, inte ta det personligt.

På vägen hem i bilen ramlade det in. Nu försöker jag ramla ur.  Dags för Dexter. Nya tag imorgon. Förhoppningsvis slipper jag gräva djupt, men har en känsla av att ribban för veckan har redan lagts. Bara att greppa tag och följa med i svängarna.

Är det fredag snart? Kan jag sova snart?

Tåget var försenat att anlända till Lund så var lite senare än vanligt uppe på kontoret. Jag höll på och fixa dagens första kaffebryggning när Martin kom in i köket. Han skämtade lite och klagade att det inte fanns kaffe.

”Mitt tåg var försenat så jag hann inte fixa kaffe så att det var klart tills du kom” skämtade jag tillbaka.

Satt sedan försjunken i Trouble när han dök upp i dörren in till mitt och Raouls rum. Med två kaffekoppar. Sträckte fram en till mig och jag blev minst sagt lycklig. Inte varje dag man får dagens första kopp kaffe levererad till en. Mycket trevlig start på arbetsdagen.

Gott kaffe hade jag gjort också.

PS. Har skapat en blogg till. En pendlarblogg. Händer ju ibland lite kul och mindre kul saker när man pendlar. Kände för att dokumentera det > 122 kilometer

Dålig sömn. Frustrerande tågresor. Jag ville bara krypa under mitt täcke och blunda. Men kunde inte se var tiden för det fanns.

Turer till gymet utlöste några stackars glädjehormoner. De uppslukades snabbt av min trötta kropp.

Onsdagkvällen innehöll ett dödsbesked. Jag kände hur än mer energi försvann. Orkade knappt stå upprätt, men försökte vad jag kunde för att inte visa det. Resten av veckan gick förbi i dis.

När jag vaknade imorse kändes det som att det låg en tjock, tung dimma över mig. Det krävdes mycket icke-existerande energi att ta mig ur sängen. För att hamna på ett kallt tåg. Huttrande dvala fram till Eslöv.

Tog mig igenom utbildning på jobbet. Ögonen gick i kors av trötthet. Huvudet var så tungt. I skallarna snurrade bilder på sängar. Tåget hem var lika kallt som tåget imorse. Kämpade med att hålla mig vaken. Kommer knappt ihåg vad jag läste.

Tyckte ändå att det kändes som att jag var på väg uppåt igen. Men det var nog falskt alarm. Jag kliver ner igen.

Trycker på paus tills Cecilia kommer på fredag.

10 oktober. Älgjakten startade idag. Det är måndag. Luke Perry fyller 45 år imorgon.

För ett år sedan var jag tillbaka i England efter att ha firat min födelsedag på Ekudden. Med Barbara, Jan och Mike som gäster från utlandet. Och nu bor jag på Ekudden. Mycket händer på ett år. Intressant och se var jag befinner mig 10 oktober 2012. Kanske har jag tjuvstartat firandet då. Det borde jag ju ha gjort. Vore konstigt annars.

Jag kommer nog inte bli väckt av skön gratulationssång imorgon. Inte när min uppstigning är 04:50. Kim jobbar kvällsskift. Annars hade det varit han som också varit uppe vid den tiden.

Om lite mer än 12 timmar är det 29 år sedan jag föddes alltså. Inte illa.

Grattis i förskott till mig!

PS. Jag är med i en film! Eller ja, inte jag i verklig person, men omnämnd. Fick mig att sakna Andrew nåt så väldigt kolossalt.

Fredagen blev relativt stillsam. Besök som kom med hämtmat, men jag fixade käk till mig och Nicole. Upp tidigt igår för att dra på loppis. Kitschfyndade och fåtöljfyndade. Hem och tvätta. Vinka av övriga husmedlemmar och sen säga:

Aaaaahhhhh… Ensam hemma. Förvandlade mig till en grönsak i soffan tills Ida kom hem vid 21-slaget. Film och cider och godis. Ida somnade när det var 15-20 minuter kvar av filmen.

Vaknade tidigt idag (07:15 när Ida tydligen var vaken och gick omkring i sitt rum som är ovanför mina), kämpade för att sova lite till innan jag gav upp 08:35. Vi var de enda som var vakna och började baka (jag bakade, Ida assisterade) frallor. Sedan scones som skulle vara till frukost. Lillebror, Nicole och Tony släpade sig ner vid halv elva tiden. Till fulldukat frukostbord. Just det.

Sen kastade jag ut idén om att springa en runda genom fönstret och började fixa och dona. Efter fem (?) månader så har jag fortfarande inte landat 100%. Men å andra sidan är det första gången på cirka fyra år som jag bor någonstans där jag kan fixa och dona. Så efter lite hamrande och skruvdragande drog vi en runda till IKEA. Trängdes med söndagsshoppare och försökte vara snabba igenom och ut och hem igen.

Jag hade sagt att jag kunde laga mat istället för den sedvanliga söndagspizzan. Och jag höll mitt löfte. Och nu är den här tillfälliga hemmafrun rätt trött. Att inta horisontellt läge under täcket känns så väldigt lockande.

På fredag kommer syster. Jag har tagit en halv dags semester så att vi kan hänga i Lund innan vi drar norrut till Älmhult.

Men först är det måndag, tisdag, onsdag och torsdag.

Vi ses!

Sorello. Pizza och rödvin. Sorello lounge. Drinkar och shots. Speakeasy. Drink och shot.

Sen vinglade jag värre än någonsin med en cykel jämte mig. Tills jag ramlade omkull, trasslade in vänsterbenet i cykeln på något sätt.

Och såg ut såhär dagen efter…

Aj

Även ett litet sår och blåmärke (men ljusare) på smalbenet. Så går det!

Samma tider gäller nästan för vägen tillbaka. Alltså fyra timmar totalt per dag. Det känns helt ok nu när Yttre Vång är över.

Men. Självklart finns det ett Men. Att vara användare av kollektivtrafik har ju sina för- och nackdelar. Fördelarna är att jag kan sova utan att riskera att hamna i ett dike. Det gäller efter 06:53. Och efter 18:00 fram till 19:04. Jag kan läsa. Utan att riskera nämnda händelser.

Nackdelarna då. Förseningar. Ibland signalfel. Ibland… vem vet? Men den värsta nackdelen är när en person av olika anledningar befinner sig på rälsen och krock sker.

Idag var en sådan dag. Jag skulle dra från jobbet en timme tidigare för att klippa mig hos Emma. Kikade lite snabbt på Skånetrafikens webbsida. ”Tågstopp mellan Eslöv och Hässleholm pga en olyckshändelse”.

Nej, nej, nej, NEJ! Inte igen!

Bussar skulle ersätta tågen mellan Eslöv och Hässleholm. Jag tänkte att det kunde gå trots allt. Hoppade på första bästa tåg norrut. Klev av i Eslöv. Såg massan med människor som väntade på buss vidare. Det såg inte bra ut. Enda ljuspunkten var att Lisa också stod där. Hon hade stått där i två timmar och väntat. Det såg verkligen inte bra ut. Jag ringde Emma för att förvarna att jag kanske inte skulle hinna till Älmhult till 18:04. Lisa och några andra gav upp, skulle gå och fika. Jag stod tappert kvar lite till. Klockan var 17:20 och jag tänkte att jag lika gärna kunde vänta tills tågen skulle börja gå igen kl 18:00 enligt informationen på webbsidan. Jag hittade Lisa igen. Satt och väntade lite. Gick till spår 3. Såg att någon dag, några dagar tidigare hade en katt förlorat de liv den hade under ett tåg. Huvudet låg på ett ställe. Svansen på ett. Resten av kroppen lite längre bort. Stackaren.

(Jag hade mer medlidande med katten)

Tåget kom 18:10 som utlovat. Folk trängde sig in. Efter Hässleholm fick vi sittplats. Helt plötsligt hade jag två tomma kvällar framför mig. Jag skulle klippt mig imorgon. Men imorse ändrades det till idag. Och sen förverkligades inte det. Får vänta till måndag.

Och snart måste jag gå och lägga mig för att ta tåget 05:53 imorgon för att jobba in timmen jag gick tidigare idag. Till ingen nytta. Och jag får göra samma sak på måndag, för att kunna ta tåget vid 17:00 utan att behöva plocka ut en timme. Nöjd much? Njae…

Men beställde i alla fall en vinterjacka för en hyfsad peng på eBay. Nu återstår det bara att vänta och se om den är lika snygg i verkligheten som på bild.

Snälla, inga störningar i tågtrafiken imorgon.