Marina berättade om en dokumentär som hette Mortified Nation. Som handlade om att folk läser högt ur sina gamla dagböcker inför publik. Självklart ett amerikanskt fenomen. Som även fanns i Malmö.
En dag kom hon och sa: Det är Skambyrån på Moriskan 14 november! Vill ni med?
Jomen självklart sa jag.
Igår var det 14 november. Och vi infann oss på Moriska paviljongen för att… ja, lyssna på folk läsa ur sina gamla dagböcker.
Det var endast kvinnor. Åldersspannet var 28-50+. Det var dagböcker från när de var tonåringar eller på väg in i tonåren. Det var ”Kära dagbok, jag är kär! Och denna gången är det på riktigt!” eller ”Jag har fått min mens!” eller ”Jag var en kommunist på en jordbrukarskola”. En tjej, då 11 år, var väldigt upprörd över att hennes föräldrar hade köpt Barnboken. Hon höll inte alls med om beskrivningen av en 11-årig tjej.
Publiken skrattade igenkännande, aaawwade, skakade leende på sina huvuden, kände med dem och framför allt tänkte jag att de var så modiga som stod inför väldigt, väldigt många främlingar och läste ur böcker som kanske ingen annan hittills fått läsa.
Jag är ganska säker på att ingen av mina dagböcker finns kvar. Under alla år och alla flyttar (plus med en ”nej de här vill jag väl inte spara? Jag vill väl inte läsa om mitt pre-tonåring-tonårings jag när jag blivit vuxen?”) har de nog offrats. Förhoppningsvis bränts upp på en soptipp.
På tal om soptipp så tömde vi förrådet på Köpenhamnsvägen idag. På måndag är det besiktning och överlämning av nycklar sen är det kapitlet färdigskrivet.
Have fun / Try hard / be kind 