Advent numero tvao. Ett par plusgrader. Regn.
Och blåst.
Sådan där blåst i denna säsong som gör ansiktet lite förlamat. När en kommer inomhus i varma grader, grimaserar vi, men lite syns. Som när en botoxad person är arg, ledsen, glad och antal synliga spår av det i dess ansikte är zip, nada, noll.
Forever young. Brought to you by Malmö.
En hyllning till mina nu torra jeans. Det tog bara 2 timmar för dem att dunsta av morgonpromenadens konstanta lätt tunga regn.
Med lite hjälp av handtorken på toaletten och lutande mot det enda fungerande elementet på vår sida kontoret.
Och nu ger de den skönaste känslan jag känt på länge. De är torra och varma. Torra. Men innan de torkade hann de kyla ner mig. Jag fryser. Och det finns bara ett element som sagt. Det är så varmt att man bara kan trycka någon kroppsdel mot det cirka 3 sekunder innan det är obehagligt. Men det värmer inte upp vår lilla hörna.
Mmmm…mina sköna torra varma jeans. Min jacka luktar oduschad apa för den är ylle. Hängde den på det enda fungerande elementet när jag kom in, men undrade snabbt vad det var som luktade. Sniffade på jackan. Yuck. Hängde den att torka på Dave’s stol istället. Jag hoppas den inte luktar oduschad apa när den är torr. Kan bli pinsamt på tåget. Sätta en skylt på mig själv. ”Det är inte jag, det är min jacka. Ylle”. Men kanske på engelska, så att medresenärerna förstår mig.
Var precis nära att säga ”Prosit” till Andy när han nös. Började med ”Pr..”, kom på var jag är och ändrade ”Bless you”. Saved by the synapses.
Antagligen för att jag nu sitter här och skriver på svenska. Jag borde egentligen jobba. Jag kanske skulle återgå till jobbet.
Casual Friday. Rock n Roll.
xo
Have fun / Try hard / be kind 