2014

2014. Du var ett år bland alla andra. Men ändå inte. Ett sjukt tungt år. Det känns som att du innehöll fler tårar än skratt. Olika sorters förluster. Vandring utan karta och kompass. Dead-ends och ändlösa raksträckor. Tittar tillbaka på året genom bilder tagna med telefonen. Hittar ljusglimtar. Bildbevis från ett par galet roliga kvällar. Bilder på nyblivna personer som växer så det knakar. Jag har stått på ödesmättade stränder. Tittat på spår av hemskheter. Ätit konstiga saker. Druckit gott.

Jag väljer att fokusera på det som varit bra. Även om en stor sorg ständigt legat under en skör yta så har det ibland varit bra. Tar med mig dessa ögonblick och personer och vårdar dem ömt.

Marina. Mexiko.

Kärlek. Jobbet.

Gratiskväll. Malmö.

Pirat. Älmhult

Legokväll. Jobbet.

Dans. Älmhult.

Dagen efter dans. Älmhult.

The Handsome Family. KBH.

Valter. Växjö.

Charlie. Växjö.

Weeping Willows. Halmstad.

Mike & Monika. Prag.

Sitt. Malmö.

Bittersweet hej då. Lund.

Utomhusbowling. Malmö.

Moules mariniere. Malmö.

Trendsetter. Malmö.

Träningsåret. Malmö.

Awesomeness. London.

Charlie. Newland’s Corner.

Champagne. Paris.

Dubbel kärlek. Paris.

30! Älmhult.

Fiske. Råshult.

Charlie. Växjö.

Valter. Växjö.

Omaha beach. Normandie.

Zladden. Malmö.

The Handsome Family. Malmö.

Pärlor med R. Malmö.

Årets projekt. Malmö-Prag.

Arenadans. Malmö

November rain i december

Advent numero tvao. Ett par plusgrader. Regn.

Och blåst.

Sådan där blåst i denna säsong som gör ansiktet lite förlamat. När en kommer inomhus i varma grader, grimaserar vi, men lite syns. Som när en botoxad person är arg, ledsen, glad och antal synliga spår av det i dess ansikte är zip, nada, noll.

Forever young. Brought to you by Malmö.

Swooooosh!

Hej helgen

Vad gör du nu för tiden? Vad jobbar du med? Förutom att se till att kontorsråttor har det bra. Spenderar pengar, tar lite sovmorgon, vaknar bakfulla, vaknar nyktra, vaknar. Ser till att servicemänniskor får jobba ännu hårdare vid espressomaskinerna, vid mjölkskummarna, parera brickor mellan barnvagnar och shoppingkassar. Göra om det med en baksmälla bakom pannbenet.

Får du något tack för det du gör för oss? Tror inte det. Snarare är det cirka 24 timmar tills vi klänger vid dina ben, bönar om att du inte ska ta slut. Göra slut med oss. För att låta måndagen plocka upp spillrorna. Vi ligger och vrider oss i inbillade plågor två timmar innan du kastar oss till 00:01 Monday time. Eller ja, nu drar jag ALLA över EN kam. Jag klänger visserligen lite vid dina ben 24 timmar från nu, men vrider mig inte i plågor när jag står vid din brant. Jag gillar dig, men jag har inget emot jobbet som infaller på måndagen. Men det är en annan historia. NU handlar det om dig helgen.

Du fick mig att spendera dosh idag. Möbler till hemmet och kläder till träningen. Du sammanförde mig med vänner. Du uppbringade samtal. Om livet. Jag fick veta om en vän som råkat ut för Malmös otrevliga sida. Rån och misshandel. Jag fick veta om framtidsplaner. Om förhoppningar. Jag kom hem och kände mig hemma. Försökte reda upp lite i oredan. Planerade resa med Erika.

Fort har det gått. Men ännu en dag kvar. Det tackar jag dig för helgen. Du är bra du.

Kram
Karolina

En gratis vecka

05:33 började vinjetten till United States of Tara ljuda. Ungefär sedan jag flyttade in har jag lagt telefonen på andra sidan rummet för att tvingas lämna sängen för att kunna stänga av alarmet. Inget annorlunda imorse alltså.

Jag tittade dimmigt med ett öga på telefonen och tänkte: Torsdag.

Det gick en sekund. Sen kom insikten rullandes över mig: Det är ju måndag.

Jag tittade på sängen med längtan i blicken och försökte se min kalender framför mig. När finns det en helg då jag bara kan sooooooooova? Jag har ingen aning. Stapplade sedan in i badrummet för att skölja sömngruset ur ögonen. Även en del klet, men det är en annan historia.

Min kollega ansåg senare under förmiddagen att jag hade fått en hel vecka gratis då jag trodde det var torsdag. Jag såg inte på det hela lika positivt.

Men jag överlevde dagen. Med optikerbesök, bokning av personlig tränare-tid (torsdag), övertid, alldeles för många möten, marängsmask, matlagning. Sen borttagning av färgstänk på mitt middagsbord. Efter det visste jag inte riktigt vad jag skulle göra. Har inte vant mig mängden fritid ännu. Tror fortfarande att jag måste gå och lägga mig vid nio, halv tio.

Imorgon tandhygienisten efter jobbet, sen promenad med Felicia. Kanske lite planerande av födelsedagsfirandet som kommer ske på 28 kvm istället för 450 kvm. Slår två flugor på käften och kör lägenhetsinvigning och hurrande. Och test i hur många personer jag kan få in i min lilla etta.

Det blir nog bra.

Dags att släcka ner, örsnibben spänner lite efter att jag ikväll upptagit töjningen. Mot 6 mm! Kanske 8!

Fäääääääärdig!

Eller nästan i alla fall. 80%.

Har ingenstans (förutom golvet) att göra av mina böcker, så de får stanna kvar i bananlådorna tills jag hittar bokhyllor. Men annars är resterande lådor, både tomma och med innehåll, på vinden. Min strategi idag var att lägga alla grejer som låg på skrivbordet, pianot och hyllan i sängen. Samla allt på ett ställe och sen utgå därifrån. Funkade hur bra som helst.

Det är fortfarande tomt på väggarna, men det löses så småningom. Väntar nu bara på att John ska ta ut sitt piano och klaffbord. Får vänta till slutet på månaden. Sen ska mitt middagsbord upp.

Ska även se till att få tag på en kristallkrona att hänga i rummet. Det känns rätt. Med denna takhöjden och känslan i lägenheten är en kristallkrona isen i drinken.

Har även lagat mat två dagar i rad. Easy peasy med gasen. Har inte testat ugnen ännu däremot. Vill nog ha en termometer först, så att man vet vad det blir för värme därinne.

Sista jobbedagen för veckan imorgon. Sen blir det Göteborg och Way Out West. Sista festivalen sommaren 2012. Bästa sommaren har det varit. Omtumlande, men fylld av glädje.

Det här kommer bli bra.

Ännu en sista natt

Det blev en till natt på Ekudden igår. Flytten blev lite mer ansträngande än jag trodde och jag orkade inte göra resan till Emmaboda igår kväll.

Temperaturen visade 30 grader igår och jag och pappa skulle bära lådor och möbler upp till fjärde våningen. Svetten trängde fram redan efter första rundan. Och sen var det som att få en dusch inifrån. Som tur var hittade jag mina nyinköpta kökshanddukar som vi kunde använda för att torka av oss lite.

Efter ca 1.5 timme var allt uppburet. Vi parkerade bil och släp och gjorde premiärfika på caféet jag har på hörnan av huset. Det var nog precis vad vi behövde innan vi skulle ta tag i kaoset lite i lägenheten.

Fick upp en gardinstång och två gardiner. Fick upp en lampa i hallen. Ben på sängen och bäddad. Det var fortfarande varmt i lägenheten och svetten hade inte tagit slut. Men den hade stannat av i hastighet i alla fall. Det var så varmt att jag kände att jag var på väg att svimma. Det började flimra rejält i höger synfält och jag kände hur det susade i skallen. Men efter några minuters sittande på pinnstol och lite vatten började flimrandet avta. Det var kanske ungefär då jag började tänka om planerna på att åka upp till Emmaboda.

Strax efter kl 17 körde vi norrut med tomt släp och trötta armar och ben. Vi stannade och käkade på Custon, vägkrog mellan Höör och Hässleholm, och blev glatt överraskade av god mat och fina bilar och hojar att titta på. Jag kände mig lite bättre efter maten men fortfarande rejält trött och mör.

Kom hem till Ekudden vid halv nio. Bara jag och spökena. Bäddade i tv-soffan och la mig och kollade på Modern Family. Somnade till slut och vaknade lite piggare än jag vaknat de senaste dagarna. Trots att jag sovit lika ryckigt som vanligt. Och nu sitter jag här på trappen, i solen och ska snart bege mig in till Älmhult för att ta tåget till Emmaboda. Det kommer bli en varm dag. Halleluja.

Sista natten

Så var det dags. Att för mig att återigen flytta. Inte bara byta boende utan även stad. Nu till en större stad, en stad jag faktiskt inte trodde jag skulle flytta till, Malmö.

Det känns både ingenting, vemodigt, nervöst och spännande på samma gång. Allt i en enda röra. Men halvflytten till Lund har varit en mjukstart. Ett steg på vägen. Ett test.

Kanske har det inte riktigt sjunkit in att jag ska lämna Ekudden. Detta underbara hus fyllt med underbara vänner. Och familj. Eller så är jag så van nu att inte bo mer än max ett år på samma ställe så att jag hinner inte plantera några rötter. Även om jag nu varit tillbaka vid mina rötter.

Försöker tänka att avsaknaden av rädsla inför flytten är ett gott tecken. Att jag kanske ändå är redo på något sätt. Inte nödvändigtvis redo att lämna kombosarna, men redo att ta detta steg. Det blir första gången på cirka sex år som jag har ett ställe som är mitt eget. Förutom att det är ett andrahandskontrakt då. Men ni fattar. En lägenhet möblerad med mina grejer. Där jag ska bo allena. Ok, nu började fjärilarna fladdra lite. Men det kommer gå bra. Jag tror på det här. Och Ekudden finns här att återvända till på helgerna.

Men ändå.

Imorgon lastar jag och pappa med hjälp av lillebror och Nicole in mina möbler jag lyckats samla på mig och sen kör jag och pappa till Malmö. Det kommer bli en svettig dag med värkande armar och ben. Kaos kommer skapas på Lundbergsgatan. Jag kommer överge detta kaos för att åka tillbaka till Älmhult och sen åka till Emmabodafestivalen. Med tåg. Kanske kan jag sova lite på tåget? Och sen däcka bland partyfolket i campet. Det blir en finfin avslutning på kortsemestern.

Detta är bästa sommaren.

Att vakna i ett annat land

Jag åkte ner till Malmö igår för att träffa upp piloten som hade flygning till Köpenhamn. Och i Malmö hade ungdomar tagit studenten. De stod på lastbilsflak och skrek, åkte runt i bilar och skrek. Vi satte oss på en bänk i en kyrkogård utmed kanalen och drack lite öl. Gick för att hitta käk. Käkade under tiden den omtalade åskan äntligen hittade fram och regnet vräkte ner. Mer öl. En kaffedrink. Försökte lista ut någonstans att ta vägen. Det blev Lilla Torg, Moosehead. En drink. En mojito. En tequilashot. Jag hade planerat att ta sista tåget hem, men det tåget missades när jag var halvvägs ner i mojiton. Som var förbannat god förresten.

Vi gick en runda runt Malmö. Klockan blev mycket innan det var dags att sluta ögonen i en hotellsäng i Örestad. 2.5 timmar senare vaknade jag i ett annat land, för att ta mig till hemlandet för att jobba. Klockan var 05:30 när jag med omtöcknad hjärna hälsade på killen i hotellreceptionen och gick till tågstationen. Väntade mig en smått plågsam tågresa hem. Med väntetid i Malmö kanske.

Men så i listan över avgångar ser jag 05:47 Älmhult.

Say whaaaaat? Hjärnan ville inte riktigt tro på vad ögonen skickade för info. Men tänkte, vi testar. På perrongen var jag iaf inte den enda som hade samma kläder på mig som kvällen innan. Fyra svenska killar såg ut som att de hade varit uppe och festat hela natten.

Tåget kom. Det stod fortfarande tåg mot Älmhult i tågvagnen. Schyssta bullar. Jag behöver inte kliva av i Malmö. Jag kan sätta mig ner nu och titta på en film på insidan av ögonlocken för att få lite extra sömn. I Malmö såg jag ICOM folk kliva på. Som tur var ingen jag kände, så jag inte behövde känna mig ännu mer ofräsch än vad jag redan kände mig.

Jag somnade. Vaknade till då och då. I Hässleholm hade jag turen att ingen ICOMare jag kände klev på. Jag somnade om och vaknade med ett ryck av att vi var framme i Älmhult. Yrvaken och nånting klev jag av. Såg Ida stå och vänta på sitt tåg. En high five senare var jag i bilen och kunde köra hem till en uppfräschande dusch och frukost. Och KAFFE.

I eftermiddag blir det en körtur till Lund. Håll tummarna.