2014

2014. Du var ett år bland alla andra. Men ändå inte. Ett sjukt tungt år. Det känns som att du innehöll fler tårar än skratt. Olika sorters förluster. Vandring utan karta och kompass. Dead-ends och ändlösa raksträckor. Tittar tillbaka på året genom bilder tagna med telefonen. Hittar ljusglimtar. Bildbevis från ett par galet roliga kvällar. Bilder på nyblivna personer som växer så det knakar. Jag har stått på ödesmättade stränder. Tittat på spår av hemskheter. Ätit konstiga saker. Druckit gott.

Jag väljer att fokusera på det som varit bra. Även om en stor sorg ständigt legat under en skör yta så har det ibland varit bra. Tar med mig dessa ögonblick och personer och vårdar dem ömt.

2014

Människobanden

Ibland inträffar det grejer som gör att jag inser hur bra vänner jag har. Det är vänner jag haft från 11 till endast ett år. Men de utgör mitt skyddsnät när fallrisken ökar. Eller när jag faller. Det är mina vänner som räddar mig. Borstar bort dammet från mina kläder, plåstrar om hjärtat, får själen att glimma till igen.

Så länge jag vet att jag har dem klarar jag mig genom det mesta.

Jag håller fast vid dem för kära livet. Få personer kan göra mig så glad som de. Var vän har sitt eget lilla syfte om jag kan kalla det.

Idag har mina vänner räddat dagen. Idag är de mina hjältinnor. Och jag önskar jag hade kunnat krama om dem allihopa, men de är spridda i olika stadsdelar, landskap och länder.

De har alla sitt eget rum i mitt hjärta och de rummen vårdar jag med all kärlek jag har.

Människobanden

Swooooosh!

Hej helgen

Vad gör du nu för tiden? Vad jobbar du med? Förutom att se till att kontorsråttor har det bra. Spenderar pengar, tar lite sovmorgon, vaknar bakfulla, vaknar nyktra, vaknar. Ser till att servicemänniskor får jobba ännu hårdare vid espressomaskinerna, vid mjölkskummarna, parera brickor mellan barnvagnar och shoppingkassar. Göra om det med en baksmälla bakom pannbenet.

Får du något tack för det du gör för oss? Tror inte det. Snarare är det cirka 24 timmar tills vi klänger vid dina ben, bönar om att du inte ska ta slut. Göra slut med oss. För att låta måndagen plocka upp spillrorna. Vi ligger och vrider oss i inbillade plågor två timmar innan du kastar oss till 00:01 Monday time. Eller ja, nu drar jag ALLA över EN kam. Jag klänger visserligen lite vid dina ben 24 timmar från nu, men vrider mig inte i plågor när jag står vid din brant. Jag gillar dig, men jag har inget emot jobbet som infaller på måndagen. Men det är en annan historia. NU handlar det om dig helgen.

Du fick mig att spendera dosh idag. Möbler till hemmet och kläder till träningen. Du sammanförde mig med vänner. Du uppbringade samtal. Om livet. Jag fick veta om en vän som råkat ut för Malmös otrevliga sida. Rån och misshandel. Jag fick veta om framtidsplaner. Om förhoppningar. Jag kom hem och kände mig hemma. Försökte reda upp lite i oredan. Planerade resa med Erika.

Fort har det gått. Men ännu en dag kvar. Det tackar jag dig för helgen. Du är bra du.

Kram
Karolina

Swooooosh!