2014

2014. Du var ett år bland alla andra. Men ändå inte. Ett sjukt tungt år. Det känns som att du innehöll fler tårar än skratt. Olika sorters förluster. Vandring utan karta och kompass. Dead-ends och ändlösa raksträckor. Tittar tillbaka på året genom bilder tagna med telefonen. Hittar ljusglimtar. Bildbevis från ett par galet roliga kvällar. Bilder på nyblivna personer som växer så det knakar. Jag har stått på ödesmättade stränder. Tittat på spår av hemskheter. Ätit konstiga saker. Druckit gott.

Jag väljer att fokusera på det som varit bra. Även om en stor sorg ständigt legat under en skör yta så har det ibland varit bra. Tar med mig dessa ögonblick och personer och vårdar dem ömt.

Marina. Mexiko.

Kärlek. Jobbet.

Gratiskväll. Malmö.

Pirat. Älmhult

Legokväll. Jobbet.

Dans. Älmhult.

Dagen efter dans. Älmhult.

The Handsome Family. KBH.

Valter. Växjö.

Charlie. Växjö.

Weeping Willows. Halmstad.

Mike & Monika. Prag.

Sitt. Malmö.

Bittersweet hej då. Lund.

Utomhusbowling. Malmö.

Moules mariniere. Malmö.

Trendsetter. Malmö.

Träningsåret. Malmö.

Awesomeness. London.

Charlie. Newland’s Corner.

Champagne. Paris.

Dubbel kärlek. Paris.

30! Älmhult.

Fiske. Råshult.

Charlie. Växjö.

Valter. Växjö.

Omaha beach. Normandie.

Zladden. Malmö.

The Handsome Family. Malmö.

Pärlor med R. Malmö.

Årets projekt. Malmö-Prag.

Arenadans. Malmö

Live från England

Lördagkväll i Guildford. Hemma hos syster. Javanesisk kyckling och X Factor final. Men faktiskt lite bubbel för att marinera levern ytterligare lite.

Imorgon är sista dagen på Englandsvisiten. Englandsvisiten som har varit helt fantastiskt. Äventyr med Lina i London. Hittade Robin på American Apparel’s huvudkontor. Letade upp Malvin på House of Fraser inne i Westfieldgallerian. Drack cocktails och somnade i hotellsäng. Lina åkte tidigt på torsdagmorgon, och jag stannade kvar.

Sen kickstart på Zizzi med Pernilla. Italiensk restaurang som har glutenfri pasta. Halle-lu-ja. Vi delade på en flaska rose och stack sen ut och shoppade. När dagen var slut hade jag tre par skor, fem eller sex toppar, ny foundation, nytt läppstift, halsband, nagellack och andra prylar. Lyckades även shoppa ett par julklappar.

Igår stack jag en runda till Farnborough för att överraska gamla kollegor. Överraskade blev de. Allt såg likadant ut. Men Adam var ledig. Dave ringde upp honom. Jag undrade vad han gjorde. Jag ligger i badet sa han. Har vad jag vet bara varit med om detta två gånger. Första gången var det Gemma som låg i badet när jag ringde. Det var väl ok. Kändes konstigt med Adam dock.

Blev ingen mer shopping igår. Cecilia anlände vid 19-slaget och vi drog till All Bar One för middag och drinkar. Vi stannade kvar där till stängning. Studerade grabbgäng, flirtade med servitören, drack cocktail efter cocktail. När All Bar One stängde stack vi till Fahrenheit. En drink till. Samtal. Cecilia kom med kloka meningar. Halv tre tänkte vi att det var nog. Behövde mat. Lyckades hitta ett kebabställe. Fick enormt mycket mat, åt knappt hälften men tog det med oss och haffade en taxi.

Vaknade idag lite bakis vid 8 för att sätta en spruta i magen. Cecilia ville kolla på så fick ju gå ner och väcka henne. Gick o la mig igen.

Mötte upp Mike och Jan vid 11-tiden nere i Guildford. Först kaffe, sedan lite affärsvandring. Cecilia tog bussen hem och vi gick och käkade. Sköljde ner hamburgare med en pint öl. Fortsatte i affärerna, på jakt efter julklappar. Det blev fail.

Imorgon ska jag träffa Gemma och Charlie. Kanske gett upp att försöka hitta mer klappar. Kanske hittar mer saker till mig själv istället. Känns helt ok.

Känns inte helt ok att jag ska åka till Sverige på måndag morgon. Hade det inte varit för Axis hade jag kanske stuckit tillbaka hit. Pratade med Cecilia om det i natt.

Nu mer bubbel innan middagen. Häpp.

Flygdag

Idag drar jag! Till Englandet. En hel vecka ska jag vara i utlandet.

På fredag är det personaljulfest. Just det. Julfest. Men utan juldekorationer. Ingen jultomte heller. Lördag blir det foggy Londontown. Söndag dop. Efter dopet hem till familjen Martinsson.

Övrigt att tillägga: Jag är riktigt trött.

Välkommen till veckan

Morgonens utväxling av meningar

Paul (min manager): Good morning
Jag: Good morning
en minuts tystnad
Paul: How are you?
Jag: I’m fine thanks
Paul: Are you sure?
Jag: Yes?

Sedan säger han något om att jag inte såg ut att vara det, så därför frågade han.
Shit pommes frites tänkte jag, hur ser jag ut egentligen? Kände ju att mina ögon kändes lite puffiga, och imorse var mina händer svullna, upptäckte jag när jag som vanligt skulle sätta på min silver ring och det var svårt och sen var det obekvämt och sen fick jag knappt av den.

Effekten av två utgångar, lite alkoholförstörd sömn, men ack så roligt det var.

Fredagen blev pub crawl med kocken i Richmond. 4 pubar, en hittad scarf och en ljuslykta från All Bar One. Efter tredje puben kändes det plötsligt som en date, med handhållning på vägen ut och hela vägen till All Bar One. På fjärde puben blev det en date? Med hångel. Resten är… säkert lätt att räkna ut. Men det är ju bara vänskap.

Lördagen var lite seg. Kocken stack eftermiddagish, Mie kom hem strax efter, tog bussen till Kingston för att hitta pilothatt till Kris’ ära. Hem igen, med pilothattar, kassar med energidryck och lite mat. Äta, duscha, fördrink, musik för att komma igång, dansa lite, tåg, Waterloo, Northern Line, Camden Town Stn, busshållplats, ”Karolina” – Andrew framför oss i Malvins bil, skjuts till Kris’ föräldrars hus, på med pilothattarna, kliver in och blir centrum för uppmärksamhet då vi var de enda som hade pilotaccessoarer på oss.

Om vi inte ska räkna Malvins Aviator brillor. Men det gör vi inte.

Förutom Martin och Kris, fick vi träffa fler av Andrew och Malvins gäng. Och Martins föräldrar och syster. Massor med sprit i köket, plockmat, Spotify, disco lights, ett skjul fyllt med verktyg (som killarna var lite väl imponerade av, det är ett skjul?), dans och fylla. Fylla. Vid 2 tiden tror jag, bestämde vi oss för att göra monsterresan hem. Först stop på ett kina take away, och med mat i magarna gjorde vi bussresan hem.
Vid sista bussbytet i Fulwell fick vi dessvärre sällskap av en kille som missat sitt stop i Fulham. Han satt och somnade på mig och försökte få tillåtelse att följa med till Teddington för att ta sig hem därifrån. Nej tack.

Ringde taxi istället för att vänta på bussen, fick kämpa för att killen inte skulle lyckas ta sig in i taxin när den kom. Hem, borsta tänder, tvätta av smink, SOVA. Klockorna tillbakadragna en timme, vaknade först 9.30. Somnade om, vaknade 11.30. Gick upp, hittade Mie i soffan, konstaterade att läget var baksmällefritt, eller ja.. Inget plågsamt i alla fall.

Söndag blev promenad i Bushy Park, TV, mat, dusch och sen film, somna.

Jobb idag. Hela veckan.

Grattis Daniella på födelsedagen

En dag med Kent

Vaknade med tung känsla i kropp och knopp. Och med luftvägarna lätt stängda. En blygrå himmel hängde tungt och lågt. Duggregn.

För mycket saker som surrar i knoppen. Personer som har dolda agendor. Personer som ställer saker på sned. Jag återvände till min tänktank.

Lyssnade på Kent i bilen. Du och jag döden albumet. Perfekt för dagens stämning. Försökte skapa en röd tråd av tankar, men det enda som var rött var min bil. Kommer till jobbet samtidigt som Gemma. Och jag  önskar att jag hade varit fem minuter senare, för jag hade ingen mask på. Jag måste försöka säga något, men vill inte säga något utan att tänka igenom det först. Men jag vet inte om det går att lita på henne tillräckligt för att vara ärlig heller. För jag vet hur tjejer är. Och det är därför jag varit försiktig med tjejvänskaper de senaste 9 åren.

Som om jag inte har nog med dating spelet. Åtminstone inte lika komplicerat där. Ännu.

Jag är den hoppfulla cynikern.

Hittade ett 2 sovrums hus igår som såg mysigt ut. Med trädgård och hyfsat kök och badrum. Det blir nog en kik på det med Mie. Jag längtar tills jag bor inom Londons gränser. Spendera söndagarna i någon av stadens delar. Lördagarna på en klubb eller pub. Can’t wait.

Var och såg Smoke Fairies på Proud Camden i onsdags. Trots mitt eget satta gig förbud, men kunde inte motstå när Andrew textade om det. Smoke Fairies var underbara även denna gången. Blev en trevlig och sen kväll. I säng vid 2, business som vanligt 6:15.

It’s a hard knock life. Bockjakten fortsätter.

Air condition tack

Efter två dagar hemma med täppt näsa, halsont och otrevlig hosta är jag tillbaka på jobbet.

Med inställningen att försöka positivera upp min attityd till jubbet. Den grusades så fort jag fick veta att D hade gjort lite ändringar på ordrar, men självklart inte brytt sig om att upplysa mig om det. Såååå… ja…

Var och såg Soundtrack of our lives i Shepherds Bush i tisdags med Malvin. En mycket trevlig kväll, trots rinnande näsa och hostattack vid minsta skrattattack. De var bra live, mycket karaktär i dem. I jakt på pub innan stället öppnade, råkade vi gå in på ett ställe som nog lämnade ett spår i våra hjärtan. Vi kom in i en varm och fuktig lokal och vid en vandrande blick insåg vi att medelåldern låg runt pensionärnivå. Trots det ställde vi oss vid baren, tittade på varandra med mild skräck i blickarna, nickade om att gå tillbaka ut och vände på klacken. Förvånade och chockade ut i solljuset igen och lugnade oss inte förrän vi hade hittat en vettig pub och fått våra öl.

Kände mig lite bättre igår, men bestämde mig för en extra vilodag ändå. Vilket var ett smart drag, för idag är jag mycket bättre.

Träffade Adams pappa, Barry, igår för diskussion om att göra en webbsida åt honom. Från design till litet admingränssnitt. Så det är mer business med familjen Knapp. Först var det bilen, som jag köpte av Adams lillebror Sam, och nu webbsidebygg åt hans pappa. Men det är en väldans trevlig familj att ha och göra med.

Häpp.

Back to work.

Let’s gå till The Church

En kyrka för the sinners. Syndarna. En klubb i norra London som bara är öppen 12-16 på söndagar. Öl eller cider på burk, Smirnoff i plastflaska, kan bara köpa 3 åt gången. Du får dem i en plastpåse.

Du befinner dig i en konsertlokal, med fullt av Aussies, Kiwis och Sydafrikaner. Och en hel drös andra nationaliteter. De flesta är utklädda. En del inte. En del har varit uppe och festat hela natten. En del inte.

Publiken filmas hela tiden, visas på storskärmar. Fullt med folk. Bra musik. Dans. Galna människor. Mindre galna människor. Allt sker mitt på dagen. Vilket är lätt att glömma där inne. Och efteråt är det lättare att säga vilken galen kväll istället för vilken galen dag.

Gick dit med Jill, som var rätt förkyld, men hade gett sig fan ändå på att vi skulle dit nu när jag var i London. Jag hade huvudvärk och var inte så värst sugen, en varsin drink innan vi stack. Såg utklädda människor på tunnelbanan.

Men när min enorma väska var lämnad i garderoben, vi hade varsin påse med dricka i handen och mustascherna var på (vår sista-minuten-utklädnad) kom vi i stämning. Dricka och dansa. Komiker på scenen. Tävlingar. Och en strippa. Allt på en (för de religiösa) helig söndag. We are the sinners.

Två hångel och ett span senare var det stängningsdags. Ut i bländande dagsljus, bland nyktra människor. Ingen fortsättning till Walkabout för min och Jills del.

Get drunk, snog a stranger and behave when you leave.

Jag vill tillbaka dit igen på söndag.

I wish I could, but I don’t want to

The mother of all bortförklaringar till att inte hjälpa till med något. Jag har inte använt den, men drömmer om att göra det. En dag kanske.

Mitt hår är skitigt. Tefloneffekt kan man också kalla det. Det är exakt en vecka sedan idag sen jag tvättade det. Allt för att bevara färgen. Det är viktigt att hålla färgen. I de flesta kortspel. Men jag är ingen korthaj. Mer som en kortdelfin kanske.

Min tro på mänskligheten (it bruises like a peach) får sig en knäpp på näsan varje gång jag går in på en blog som en 18årig fakeblond Stockholmstjej äger. Kissie kallar hon sig. Googla det, för jag vill inte länka henne från min blog. Jag vet inte vad konsekvenserna blir för min blogs tro på mänskligheten.

Hon skriver egentligen inget vettigt alls, så jag förstår inte varför hon har så många ”fans”. Kanske är de flesta där av samma anledning som jag, att hålla motivationen igång till att inte flytta till Stockholm. Jag hoppas det.

Nog om henne.

Mer om mig.

Imorgon är det fredag. På lördag blir det powerfest extreme style med Jill. Hon fick förra helgen insidertips om var danskarna hänger i London. Så yes, dane stalking på lördag. Och så är jag sprickfärdig som en blodfylld fästing på att höra hennes krigshistoria från förra helgen.

Köpte flygbiljett till Amsterdam igår. 3-5 juli. Det är snart. Lämnar er med den nyheten.

Over and out

M V

Well, well, well. Här är vi igen. Måndag morgon. Solsken, blå himmel, första sommardagen.

Britterna är positiva på en varmare och torrare sommar. Det var i alla fall varmt och soligt igår. Dagen spenderades vid utomhuspoolen i Guildford, baksmällefritt, men med enbart 4 timmars sömn.

Depeche Mode ställdes in. Buhuuu. Men det innebar att jag kunde vara med på Malvins födelsedagskalas från början. Så tur i oturen. Mötte upp Linnea i Parsons Green 4.30, vi gjorde långa resan till Angel för att möta upp Andrew. Vi missbedömde tiden, var ca 40 minuter tidiga, Andrew var 15 minuter sen. Middag, en drink, Jill gjorde oss sällskap, och så var det dags att gå till Barrio North där Malvins firande skulle ta plats.

Supermysigt ställe, kl 9 hade Malvin bokat det enda bokbara bordet. Vilket var en husvagn. Med ena långsidan borttagen och lite omgjord inredning. Dvs inget kök, bara bänk runtomkring med ett bord i mitten. Vodka och bringor med juice, cola och lemonade. Cheap champagne. Mer vodka och bringor. Folk som kom och satte sig för de såg en ledig plats men blev bortschasade.

Det spanades och dracks. När alkohålnivån var rätt flyttade vi ut ur husvagnen och skapade dansgolv utanför. Linnea blev full och behövde mat. Vi hittade en kina take away. Fem minuter innan de stängde. Tillbaka in, mer dans och en Andrew som var väldigt full. Som då och då försvann. Efter en timme ca såg han plötsligt lite nyktrare ut. Det var varmt och svettigt och trångt. Men bra musik och bra sällskap. Stängning kl 2.

Linnea och jag hade sällskap på nattbussarna. Trafikstockning in till Piccadilly Circus. Bussbyte, N14, där busschauffören kunde svenska, upp på andra våningen, där så småningom två irriterande killar delandes ipod hörlurar satt och sjöng högt och de hade inte haft en suck i de där sång-tvprogram-auditionerna. När Linnea gick av vid Fulham Broadway, följde jag med ner, klarade inte av att sitta kvar fler stationer med dem skränandes. Hoppade av vid Putney Bridge, såg himlen ljusna när jag väntade på min tredje buss. Som så småningom kom. Till slutstation, vänta i Fulwell på fjärde och sista bussen. Halv 5. Det var jag och en annan kille som väntade medan rävar sprang omkring, någon enstaka bil, någon enstaka dubbeldäckare, tio i fem kom bussen. Då kändes det redan som dagsljus. Var hemma tjugo i sex. Sov ca fyra timmar och sen frukost, ombyte till bikini och färd till Lido, utomhuspoolen.

Hade min första encounter med en fruktansvärd hemmafru, som tvunget skulle tränga in sin enorma Volvo XC60. Bad henne snällt flytta den för min systers man skulle inte kunna komma in i bilen. Hon gav mig direkt stroppig och arg attityd och anklagade oss för att inte kunna parkera. Gjorde några väldigt fartfyllda backningar och framkörningar som vid ett tillfälle såg ut som att hon skulle köra in i sidospegeln, vilket gjorde att vi vilt gestikulerar och jag återigen kliver ur och säger att hon nästan körde in i vår bil. Varpå hon surt svarar att hon kört denna bil i tre år och att hon vet vad hon gör och att den har sensorer.

Vilken bil har sensorer på sidan? Fruktansvärd människa. Och jag kallade henne bara bitch. Alldeles för snällt. Kom på efteråt att C U Next Tuesday var ordet jag skulle använt. Fruktansvärd Volvomänniska. Huuuhh..

Men det är by-gones, idag är det måndag, solen skiner, och jag fick en trevlig start med flirtande från en kille i flakbil när jag tankade.  Så vem har något att klaga över då?

Ta-ta!

Släpp känslorna fria, det är vår

Det är så vackert grönt ute. Pollenallergikerna pinas och plågas. Knopparna brister och grenarna får växtvärk.

Solen tinar upp och väcker oss med ljus.

Njuta i sen eftermiddagssol efter jobbet med en öl på Crab & Anchor. Dagdrömma om den snygga bartendern. Avancera framåt som en lejoninna med sikte på en zebra på slätten. Vänta en vecka och hoppas att inget förändras till det sämre.

En helg i London framför mig. En helg med Jill. Fredag och lördag i Camden. På Earl of Camden. Cider. Livemusik. Fotografering av varenda god rumpa vi ser. Främst pojkarnas.

Lyssnar på Adams historier om deras hund, Nico. En Jack Russell. Som springer stream lined i deras lägenhet när han är full av energi.

Jobbet är lugnt och skönt när det bara är jag, Adam och Andy. Roligast då. Skitsnack och skojsnack. Igår hade vi den konstigaste metaforen för… det manliga könsorganet. Egentligen började det med att Adam sa nåt om en kille han sett  som hade haft en kniv som killen fingrade på. Jag satte snöbollen i rullning när jag sa ”Det kanske var nåt som var maskerat som kniv”.

Adam gissade att jag antagligen varit i London fler gånger på ett år än han varit under sitt 22 åriga liv. Han tycker jag ska flytta till Farnborough. Det håller jag tyvärr inte med om.

Det var lite dimmigt på The Hogs Back imorse.  Inte så farligt. Det var fortfarande bra sikt. Absolut inte nödvändigt att slå på dimljusen. Men det tyckte tydligen ett par britter. När det är knappt en meters sikt, då kan det vara en bra idé slå på dimljusen. Mesar…

Ta-ta!