Imorgon kommer Erika och Tobias. Semester fredag och måndag. Luciaparty på Earl of Camden. Tottenham Spurs. Quality time med Shobben.
38A High Street förlorade sin oskuld men inte sin stolthet i lördags, 5 december 2009, 20:00-06:00. Som ena delen av värdinneparet vägrade jag gå och lägga mig innan sista gästen slocknade. Jason och Martin var som Duracell kaniner. Fulla av Fosters. Spotify dj:ande. Mie sjöng Djungelboken på danska. Malvin fick min säng helt för sig själv. Ingen ville lyssna på hans snarkningar. Andrew försökte sova på soffan medans vi dansade och sjöng. Luftmadrasser drogs fram. God natt. Vaknade kl 10. Försökte somna om lite till, Andrew väckte oss alla kl 11. I sömnbristens och lätta baksmällans dimma undrade vi hur vi kunde hålla på till kl 6 på morgonen utan att någon ringde polisen. Jag drömde i måndags natt att vi skulle bli vräkta.
Söndag kväll spenderades med Andrew. Båda trötta som inget liknande. Middag och en öl. Wembley Arena.
Eddie Izzard.
Äntligen skulle jag se honom live. Han var underbar. Underbar.
Resan hem från Wembley var inte lika underbar. Tog 3 timmar. Tunnelbanan var delvis stängd pga reparation, lägg till ett signalfel så går det helt neråt stuprännan. Så bussar efter bussar. Irriterande personer på dessa bussar. Jag och Andrew upptäckte att vi funkar likadant med irriterande personer när vi är trötta.
Men imorgon. Erika. Och Tobias. ERIKA. SHOBBEN.
Anledningen var Pernillas födelsedag.
Hotter than Fonda
Det var en otroligt kul kväll med konstiga kommentarer och iaf en sexuell trakassering. Smällar man får ta.
Sparat under: Update
I natt anlände en inbjudan på Facebook till en händelse som hette Pippa Marias och deras gig 16 december på Dublin Castle, Camden.
Pippa Marias? Huh?
Det fanns en länk till myspace i inbjudan. Jag fuskade (som jag gör även just nu) på jobbet och knappade in myspace länken.
Lyssnade på halva av båda låtarna. Såg de inbäddade youtube klippen.
Vänta lite.
Det där rummet känner jag igen. Där har jag varit onykter ett par gånger.
Vänta lite.
Det är ju Bernard, Robban, Tobias och Henrik.
Aaaaaaaahhhhhhh.
Ljungbypojkarna har startat band med Skarapojken.
Det låter ju inte helt illa det här.
Måste maila Andrew om det. Mailade Andrew; vi borde gå och spana in dem 16 december.
Pippa Marias . Painting Dreams
Pippa Marias . 67 light years from home
Min vänstra axel är i smärta. Och det gör min vänstra arm obekväm.
Pernilla är 35 år idag. Grattis som fan.
Upptäckte när jag kom till jobbet att ALLA textmeddelanden på min kära BlackBerry (FuckBerry) hade raderats. Fanns fyra kvar från augusti.
Ett långsamt W……H……A……T T……H…..E F……U…….C…….K…..? tog form i min skalle som fortfarande lapade i sig allt koffein jag skickade in i systemet som vapen mot segheten.
Mail hade också raderats. Bara de senaste 5 stycken var kvar. Facebook notiser hade raderats, förutom från augusti och bakåt.
Klickade på Help i Inställningar. ”Some messages are missing” fanns i listan över problem. Klick. ”När minnet blir fullt raderas de äldsta meddelanden i listan. Sparade meddelanden raderas inte”. Fan. Fan. Fan. Men.
Men.
Kråkfanskapet raderade ju ALLA textmeddelanden. ALLA. Det känns inte rättvist.
Vad som suger ännu mer getballe är att det inte fanns några varningstecken om ett fullt minne. Nä, låt det bara ticka på, tills droppen rinner över, dammen brister och raderar ALLT.
Utvecklarna av FuckBerry ställde sig frågan: Borde vi säga till användaren att minnet börjar bli fullt? Jag personligen (utvecklaren alltså) kollar alltid självmant status på minnet på min telefon. Då så, säger utvecklaren, då behövs det inga varningsmeddelanden, för alla är som jag.
Arroganta utvecklare. Grrr..
Jag är ingen glad kanin. Det var material till min superskurk karaktär bland dem meddelanden. Argh!
Move on, gotta keep moving on. Gotta keep on trucking.
Jag har gett liv till en ny blog. En matblog. En blog med bilder på mat jag känner jag behöver ta ett foto av. Tack vare Nicole’s briljanta hjärna.
So frickin pretty it makes your balls sweaty
Sparat under: Update | Etiketter: kocken, simons cat, slagsmålsklubben, sverige
Det finns enkla saker som är i toppen på roligaste jag sett listan.
Kocken knappade in ”Simons cat” på youtube.
Jag kände igen katten från en tv reklam som snurrar på tv kanalerna nu.
Han klickade på Cat-man-do. Och det var något av det bästa jag sett och jag tänkte på Ida och Conny’s katt Gizmo.
Förra veckan youtubade jag Slagsmålsklubben. Och hittade följande
Ännu en enkel sak som är så lysande att det värmer själen och inspirationen växer som en björk om våren.
Tisdag. Min favoritdag av veckans sju. Jag hoppas sarkasmen sprider sig genom alla ettor och nollor.
Sverige imorgon. Jag räknar med kyla. Ida på fredag kväll. När det sorgliga behöver mildras.
Sparat under: Out and about, Update | Etiketter: Halloween, Richmond, saw VI, utgång, Viva
Kim flyttade ut i lördags. Vi hade bestämt att vi skulle ta en pubrunda på fredagen. Jag hade visioner om en lugn runda i Teddington. Men så var det ju Halloween.
Jag tog på mig bästa klänningen, min röda fjäderboa och Kim i sin band outfit. Svart skjorta, svarta byxor, vita hängslen och vit slips. Stiligt som tusan. Vi siktade in oss på Richmond. För att senare möta upp Mie, syster och fler Johnson&Johnson arbetare på Viva.
Vi insåg snabbt att min boa ömsade fjädrar. Knallröda fjädrar på bussen, trottoaren, varje pub vi besökte, en del fjädrar plockades upp av andra ölstinna människor för dekoration.
Det blev en drunken kväll, men fantastiskt kul att vara ute med Kim. Som Kim sa ”Nu vet jag att vi kan hänga!”. Alltså att jag kan åka ner och hälsa på honom i Poole utan att behöva ha Mie med som skydd.
Lördagen var lite småseg. Men skulle träffa Tina för ännu en utgång i London. Så det var bara att dra mig i kragen och fixa till mig. Det tog en cider, två vodka/redbull på O’Neills vid Piccadilly innan jag satt och dansade vid bordet.
Drog hem med bussarna vid ett tiden. Längtar redan till Tina har flyttat hit (början av januari), ska bli fantastiskt att ha henne i krokarna. En Älmhult länk i Londondjungeln.
Söndagen utan spår av baksmälla. Vaknade tidigt till ljudet av regn. Flyttade mig till soffan, fastnade i en dokumentär/film om D-day. Tvättade. Gick ut när regnet hade slutat, gick utmed Thames till Kingston och tillbaka. Tog en timme. Kände behov av familjetid, så körde till Guildford. Fick middag och sen gick vi på bio. Smugglade in Daniella på Saw VI som hade 18 årsgräns. Åt popcorn samtidigt som en man skar ut delar av sin mage…
Så nu är det bara jag och Mie i lägenheten. Originalplanen. Som att flytta ihop på nytt känns det som.
Sparat under: Dating, Out and about, Update | Etiketter: British Museum, Day of the dead, Kim, match.com, Mie
Idag är dagen. Dagen då jag kryper fram från under stenen och kan se mig om i världen igen. Lönedag. Vilket fantastiskt ord.
Jamaicaresan är helt betald, så förhoppningsvis ska november inte vara lika dyster pengavis som oktober var. Även om jag har en fin CSN betalning att göra.
Jag köpte mig en runda på match.com för en stund sen. Dags att gå på online köttmarknad och se vad som erbjuds. Nya jaktmarker, nytt villebråd. Ladda bössan och på med kamouflaget.
Kim flyttar ut imorgon. Han har fått jobb. I Poole. Kusten. 2 timmar iväg. Kommer kännas lite konstigt tror jag. Men som Mie redan planerat; helgutflykter till Poole. Annan postkod, annat riktnummer, ytterligare jaktmarker.
Så ikväll ska jag och Kim ut och häva drickararmen. Kan inte följa med ner till Poole imorgon, så det blir han och jag ikväll. The Great Dane and the Tiny Swede. Mie går ut med syster, syster sover över i min säng inatt.
Imorgon blir det utgång med Tina. Kära Tina från Älmhåla. Hon är i London på besök, men planerar att flytta tillbaka hit i januari. Wahey hey.
Söndag, the Day of the Dead på British Museum, den mexikanska traditionen. Mie och jag ska dit, sen mat och öl efteråt. Bring on hangover Monday.
Bring on the helg. Full som en kastrull.
Glömde ju nästan. Jag hoppas jag slipper killar som denna på match… Dimitri
Hump day även kallat. Vid lunchtid står vi på backens krön och tittar neråt mot fredag. Skuggar ögonen med handen för solen börjar kika fram lite. Kisar för att se vad som ligger framför oss.
Kanske finns där några pit stops som planerats i förväg att hända i slutet av veckan.
Vi vänder oss om och tittar nerför backen vi precis tagit oss upp för. Ser på den trampade vägen med lättnad eller ett förnöjsamt leende. Spåren av ett par levda dagar dröjer kvar. Sitter vid vägkanten som milstenar.
Vi tar ett djupt andetag och låter fysiken ta oss vidare nerför. Snart är vi framme.
